Nu sprids det varningar på sociala medier om att det inte är bra att förmänskliga hundar.
Men vad innebär det? Är det att betrakta hunden som en familjemedlem? Att kalla sig mamma eller pappa till hunden? Att tillskriva den känslor som liknar våra mänskliga? Att låta hunden få vara med och bestämma? Att ha kläder på den?
Ja, allt det där varnas det för. Inte bara av "experter" utan även i många kommentarsfält.
Men om hunden får sina artspecifika behov tillfredsställda har den faktiskt inga problem med något av ovanstående.
Hundar i vilt tillstånd lever i familjegrupper.
Hundar har ett rikt känsloliv med fler likheter än skillnader mot vårt.
Hundar mår bra av att känna att de har valmöjligheter och kontroll över sina liv.
Hundar kan frysa och behöver då kläder men har inga synpunkter på färg eller bling-bling.
Det här är inget hittepå, det finns forskning där man t.ex. har mätt hur hundars halt av stresshormoner kontra lyckohormoner påverkas av hur de behandlas av människor. Sök på Per Jensen, Linköpings universitet.
Vi människor vill gärna tro att vi är unika. Som exempel svarade en person på frågan om en hund kunde vara svartsjuk att det snarare handlade om resursförsvar. Men det är ju exakt vad svartsjuka innebär!
Så vad är skadligt förmänskligande av hundar?
Att tillskriva hunden förmågan att automatiskt känna till regler som är påhittade av människor.
Att tillskriva hunden förmågan att agera utifrån en dold agenda, att hämnas eller jävlas.
Att tillskriva hunden förmågan att förstå och anamma mänsklig moralkodex.
När vi lär hunden att det är förbjudet att hoppa upp på köksbordet med metoden att bli arga, ryta och slänga ner den på golvet förmänskligar vi hunden på ett mycket orättvist sätt. Vi bestraffar den för att den "borde ha förstått" att den gjorde fel.
Men om vi nu vill lära den att det är fel att hoppa upp på bordet? Måste vi inte bestraffa den så att den inte gör det igen?
Här kommer ytterligare ett förmänskligande - att det är viktigt att hunden lär sig vad som är fel, dvs att den anammar vårt sätt att se på tillvaron. Men behöver den det?
Hunden behöver inte veta allt som är fel, det räcker att den vet vad som är rätt. Jag lär inte hunden att det är fel att vara på bordet. Jag lär den att det är rätt att vara på golvet.
Ett beteende är rätt, alla andra är fel, enklast och mest rättvist är ju att lära hunden de rätta beteendena.
Men måste man inte säga till hunden ibland? Det är ju farligt om hunden springer fram och äter ett piller som jag råkar tappa?
Jag lär hunden ett informativt "nej" som betyder att jag meddelar att den ska låta bli något. Det är användbart om jag t.ex. råkar tappa något på golvet från köksbänken. Med ett lugnt informativt förbud som uttalas direkt när jag tappar medicinpillret slipper jag kasta mig ner och upprört slita bort hunden, den vet då att den inte ska gå fram.
Alternativet är att lära hunden att det är rätt att låta bli allt jag tappar. Men jag gillar att ha grundfilosofin att hunden får göra vad den vill om jag inte ber den göra något specifikt så jag har valt att använda mitt informativa förbudskommando. En hund som frågar om lov för allt den vill göra riskerar att bli initiativlös.
Comments