Jag heter Anja Skog och äger Glada svansen i Flen.

Jag är instruktör och lärare i grundmodul, utbildad inom Svenska Brukshundklubben, där jag höll minst två kurser om året i drygt 20 år innan jag startade Glada svansen 2022. Nu håller jag en till två kurser varje dag.

​

Sammanlagt har jag nog träffat 1000 olika hundar på kurser genom åren. Alla är olika individer, liksom deras ägare.

​

Min uppgift som instruktör är att använda min långa erfarenhet, men i lika hög grad ta till mig nya forskningsrön om relationen hund-människa, inlärningsteori och pedagogik. Att stagnera får aldrig bli ett alternativ.

​

Hundträning ska upplevas som lustfyllt och metoderna ska vara etiskt försvarbara.

​

Exempel på metoder som inte är etiskt försvarbara är att förbjuda hunden att kommunicera sina känslor, att bestraffa beteenden som hunden gör naturligt istället för att först lära den ett alternativt beteende, att provocera fram felbeteenden för att kunna korrigera, att bestraffa hunden för beteenden den har avlats för men som inte passar i vårt moderna samhälle, att utsätta den för flooding, att tvinga den att befinna sig i situationer den inte klarar att hantera ännu.

​

Etiskt försvarbart är att respektera hunden som individ med egna känslor och önskemål, att göra önskat beteende lönsamt och upprepa det tills det blir en vana, att lära hunden vad den ska göra i olika situationer men alltid börja inlärningen störningsfritt, att ge hunden utrymme för egen tankeverksamhet och egna beslut, att inte ta ifrån hunden känslan av att ha kontroll över sitt eget liv.

​

Jag vill att mina hundar ska följa mig frivilligt, inte för att jag tjatar. Jag vill att de ska känna sig fria att föreslå aktiviteter, t.ex. att tjata på mig om mer träning.

​

Jag håller många kurser i vardagslydnad men även i rallylydnad och tävlingslydnad. Jag är domare i lydnad, tävlingsledare i bruks och lydnad och tävlingssekreterare i bruks, lydnad och rallylydnad. 

​

Om familjens hundar

Min hundresa började på 60-talet, då jag som 8-åring fick min första hund. Det var en dvärgpudel som jag lovade att ta hand om heeelt själv. 🙄 Han fick heta Draga Meu (rumänska för min älskling, köpt direkt efter en semesterresa till Rumänien).

 

Det var förstås inte så lyckat att låta en åttaåring släpa runt med en liten valp. Men min mamma visste ingenting om hundar.

 

Vi läste böcker om hunduppfostran, hur vi skulle rycka i kopplet med den rätta knycken och doppa valpens nos i kiss för att göra den rumsren.

 

Godis fick han ibland för att han var söt, att det skulle kunna motivera honom att lära sig saker hade varken vi eller dåtidens hundtränare en tanke på.

 

Metoderna som användes var tryck som lättade vid önskat beteende och bestraffning vid oönskat beteende.

 

Jag är väldigt glad för att majoriteten av oss inte tränar hundar så längre.

 

Det fanns förespråkare för mjukare metoder då också. Allt är relativt, de som ansågs mjuka då ser vi idag som ganska hårda. Men precis som nu blev de förlöjligade och anklagades för att förmänskliga hundarna. Läs mer om detta i bloggen.

 

Draga levde ett långt liv och åren efter hans död bodde jag i lägenhet i Stockholm och jobbade heltid så det var inte aktuellt att ha hund förrän vi flyttade till Flen.

 

När jag återupptog hundresan blev det med en hel rad dvärgschnauzrar. Charlie tävlade jag lydnad med, Dino gjorde en strålande appell men blev senare skotträdd och övergick till lydnad, Rasmus var hemmahund och Tintin, som fortfarande lever men är gammal, är också hemmahund.

Det finns alltid en dvärgschnauzer med i familjen, men vi har även haft en labrador, Rosie, två bordercollies, Dolly & Driva, och en schäfer, Ozzy. De vi har nu är Tintin, Dolly och Ozzy.

 

Rosie tävlade jag elitspår med och hon blev även lydnadschampion.

 

Driva blev uppflyttad ur appellsök men var rädd för startpistoler (inte gevärsskott) så vi fortsatte inte med brukset vilket var synd för hon hade kunnat gå långt. Vi satsade på lydnaden istället och tävlade i klass 3, men hon blev sjuk och dog innan vi kunde ta championatet.

 

Dolly lever och har provat det mesta under sitt långa liv. Hon har erövrat både lydnadschampionat och rallylydnadschampionat, hon har tävlat högre klass sök, hon har tränat lite nosework, testat kongsök, agility och hoopers. Numera får hon bara göra sådant som är snällt mot en gammal kropp, t.ex. rallylydnad där hon tävlar i mästarklassen.

 

Båda BC-tjejerna har vallat på hobbynivå men de har inte gjort VP.